Hur använder man konditionalis?

Svenskan har egentligen ingen konditionalisform, men i svenskundervisningen kallas ibland skulle + infinitiv och skulle ha + supinum för konditionalis 1 och konditionalis 2. Konditionalis 1 och 2 används för att uttrycka något tänkt, alltså något som inte är har hänt på riktigt.

Borde konditionalis?

Konditionalis är ett modus hos verben i vissa språk, till exempel franska. Med konditionalis uttrycks något som skulle ske om vissa förutsättningar rådde eller inträdde. I svenskan används för denna typ av satsmodalitet flera olika konstruktioner.

När kan man använda ordet vore?

När man talar om en önskan eller ett villkor använder man ibland det gamla ordet "vore" istället för "skulle vara". When you talk about a wish or a condition you sometimes use the old word "vore" instead of "skulle vara".

Var eller vore?

Vanligtvis använder man konditionalis när man uttrycker någon form av villkor. Efter träffas skulle man kunna lägga till till exempel om du har tid för att tydliggöra att det finns ett villkor med i satsen. I modern svenska är det vanligare att använda skulle vara i stället för vore. Vore är konjunktiv av verbet vara.

Borde i preteritum?

VerbRedigera

Böjningar av böra	Aktiv
Infinitiv	böra
Presens	bör
Preteritum	borde
Supinum	bort

Borde eller bör?

Borde kan tolkas mer som ett förslag, alltså inget tvingande utan mer som en stark rekommendation. Bör kan kännas snäppet "starkare", som att vi verkligen måste införa alkolås annars kommer det att gå illa. Jämför med Du borde sluta röka (rekommendation) och Du bör sluta röka (kan uppfattas som en starkare uppmaning).

Var vore?

Vore är en form av verbet vara (är, var, varit). Verbformen kallas konjunktiv. I modern svenska är i princip den enda konjunktiven som finns kvar just vore. Vore uttrycker att något är tänkt, alltså inte verkligt.

När ska man använda preteritum och perfekt?

Skillnaden mellan preteritum och perfekt Preteritum använder man för att beskriva att handlingar eller tillstånd hände eller var tidigare. ... Perfekt använder man för att beskriva och betona att handlingar eller tillstånd är fullbordade.