Hur bemöta otrygg-undvikande?
Innehållsförteckning:
- Hur bemöta otrygg-undvikande?
- Hur är en otrygg-undvikande?
- Vad är undvikande anknytning?
- Varför otrygg ambivalent?
- Är jag undvikande?
- Vad menas med anknytning?
- Vad betyder anknytningsteorin?
Hur bemöta otrygg-undvikande?
Om du är otrygg och undvikande så styrs ditt beteende i huvudsak av dina tankar. I detta fall behöver du arbeta mer med att komma i kontakt med dina känslor. Om du däremot är otrygg och ambivalent så styrs du i regel allt för mycket av dina känslor.
Hur är en otrygg-undvikande?
Kännetecken för person med otrygg-undvikande anknytningsstil: Du håller känslomässig distans till andra för att undvika att bli sårad. Det är svårt för dig att be om stöd, visa dig mer sårbar och uttrycka dina behov och känslor. Du drar dig ofta undan när du upplever krav på närhet.
Vad är undvikande anknytning?
Barn med otrygg-undvikande anknytning förväntar sig att bli avvisade och bortstötta när de behöver hjälp. Därför lär de sig tidigt att inte söka närhet och stöd, utan att klara sig själva. De tänker sig fram till svar snarare än känner efter. Som vuxna är de ofta omtyckta och fungerar bra i mer ytliga relationer.
Varför otrygg ambivalent?
Otrygg-Ambivalent anknytning Samspelet sker på anknytningspersonens villkor snarare än utifrån barnets behov, vilket kan leda till att barnet inte utvecklar ett förtroende för sin egen förmåga att reglera både sitt inre och sin yttre omvärld.
Är jag undvikande?
En person med undvikande anknytning är livrädda för att misslyckas och söker därför bekräftelse att de räcker till och duger för sin partner. De undviker konflikter av rädsla för att det ska bli värre, de går då undan för att ”rädda situationen” och relationen.
Vad menas med anknytning?
En bra anknytning är ett slags känsla som barnet får när hen känner sig förstådd, trygg och skyddad av någon vuxen som barnet har en nära relation med. Anknytningen skapas när du om och om igen visar att du finns där när hen behöver dig.
Vad betyder anknytningsteorin?
Enligt anknytningsteorin är de nyfödda barnen "genetiskt förprogrammerade" till att knyta an till sina föräldrar. Detta för det evolutionära syftet att skydda barnet från fara och öka dess överlevnadsmöjligheter. Barnet skriker vid behov och påkallar därmed sina föräldrar/omvårdnadspersoners uppmärksamhet.