Vad var en borgare på medeltiden?

Innehållsförteckning:

1. Vad var en borgare på medeltiden?
2. Hur bodde bönderna under medeltiden?
3. När uppkom borgarklassen?
4. Hur bodde adeln på medeltiden?
5. Hur var det att leva som borgare?
6. Vilka ingick i borgerskapet?

Vad var en borgare på medeltiden?

borgare (fornsvenska borghare, troligen av medellågtyska borgere 'stadsbo', en bildning till borg, alltså ursprungligen: 'borginvånare'), ursprungligen invånare i en stad, senare person tillhörig en särskild klass i samhället.

Hur bodde bönderna under medeltiden?

Den största delen av medeltidens befolkning var bönder. Den andra sortens bönder var de som brukade jord som ägdes av frälset. ... De betalade arrende (hyra) till den som ägde jorden, ofta i form av det som producerades på gården, till exempel smör, kött eller bröd.

När uppkom borgarklassen?

1800-talet var den europeiska borgarklassens sekel.

Hur bodde adeln på medeltiden?

Adelsmännen fick inkomster genom att äga många gårdar. De bönder som brukade dessa gårdar betalade en avgift till adelsmannen och fick dessutom göra dagsverken på hans huvudgård. Rika adelsmän kunde äga hundratals gårdar, medan en person ur lågadeln kanske bara ägde några gårdar.

Hur var det att leva som borgare?

Borgare kallades de som ägnade sig åt hantverk och handel, och som ägde en del i en stad, ett så kallat burskap. Borgarna var tvungna att betala skatt till staden och delta i brandskydd, nattvakt och försvar. De hade också skyldighet att göra krigstjänst åt kungamakten. Många städer växte upp under medeltiden.

Vilka ingick i borgerskapet?

Borgarståndet (officiellt Vällovliga Borgarståndet) var ett av de fyra ständerna (där de övriga var bondeståndet, adelsståndet och prästeskapet). Ståndet kallades officiellt för det vällovliga ståndet under ståndsriksdagens tid. Grovt sett utgjordes borgarståndet av de burskapsinnehavande borgarna i rikets städer.